Texten är hämtad från Sällskapet Sibirisk katts hemsida

Ursprungligen befolkades Sibirien av nomader, fiskare och jägare. Den Sibiriska Katten härstammar enligt många från de ryska immigranter som under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien. Sibirien är inget jordbruksland och katten var ett älskat husdjur som inte i första hand behövdes till att hålla råttorna borta från sädesmagasinen.

Så småningom, kanske tack vare inblandning av lokalt förekommande katter eller det tuffa klimatet, utvecklade katterna en lång, tjock och vattenavstötande päls. Det hårda livet formade dem till utmärkta jägare. Långt ifrån Europa utvecklades dessa katter till en frisk och härdig ras där endast de starkaste kunde klara sig i det bistra klimatet.

Så småningom kom rasen tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg och kattklubbar uppmärksammade under 1980-talet den enastående rasegenskapen hos den Sibiriska katten som unik. Rent genetiskt sett har dessa katter varit åtskilda från europeiska katter i mer än 100 år. I och med glasnost och Berlinmurens fall öppnades gränserna mot öst och Sibirierna började spridas i Västeuropa. Rasens härkomst kan ses från två olika vinklar; dels den planerade aveln och uppfödningen som började i St. Petersburg 1987, dels den historiska benämning i det forna Ryssland på stora, långhåriga katter från de östra delarna av landet som Sibirier.

Redan i slutet av 1800-talet omnämns den ryska långhårskatten i utgåvan av Harrison Weirs "Our Cats"!

Det dröjde dock innan den Sibiriska Katten etablerades som raskatt utanför Ryssland. 1997 godkändes rasen av Fédération Internationale Féline d´Europé (FIFe) och fr.o.m. 1998 fick rasen certifikaträttigheter.

Redan 1992 importerades de första Sibirierna till Finland, men det dröjde ända till år 2000 innan 10 Sibirier importerades till Sverige.